Här är lite av vad som hänt sedan sist. Vi landade planenligt i Addis Abeba. KLM hade bokat oss på en flygning som inte existerade. På det flyg som faktiskt gick till Kigali, via Entebbe, fanns inga platser. När det började närma sig avfärd fick vi platser. Vid ombordstigning visade det sig att vi inte var de enda som hade just de platserna. Efter en del kalabalik i gången blev vi till sist hänvisade till planets främre del, och platser där, så vi klagade inte så mycket trots allt. Där får även långa ben plats.
Väl framme i Kigali blev vi mötta av Marcel som leder IBRAs radioarbete där och vi fick en rundvisning av både kyrkbygge och bygge av nya samfundslokaler. Pias kongolesiska pappa Kisose dök upp en kvart efter att vi checkat in på hotell, och det helt utan tidigare planering. Så funkar det här!
Igår tisdag åkte vi buss sex timmar på serpentinvägar till gränsen till Kongo. Rwanda har fått namnet de tusen kullarnas land av en anledning. Både bussresan och gränspassagen gick precis som man önskar, utan några som helst äventyr. Aporna vi såg får vi försöka identifiera så fort vi får bättre tillgång till internet. Svarta med vitt skägg, förmodligen inte bergsgorillor.
Bukavu, där vi befinner oss nu, bjuder så långt på sporadisk tillgång på vatten och el, regnskurar, en del åska, och hundratals Landcruisers med hjälporganisationsloggor på. Vägarna här är ovanligt dåliga, även med afrikanska mått mätt. Tips från coachen: gå på toa INNAN du åker.
Idag har vi tittat på radiostationen Neno la Uzima som är IBRAs partner här, träffat samfundsledningen och gjort studiebesök på samfundets universitet. Det är en intressant situation eftersom det framför allt är franska och swahili som fungerar här. Pia pratar franska som jag inte förstår och jag pratar lite swahili som inte Pia förstår. Emellanåt går det dock av sammanhang och allmän språkkunskap gissa vad det handlar om, exempelvis när Kisose för femtielfte gången berättar vilka vi är.
Det största missödet så långt är att min systemkamera är stendöd. Lindrigt sagt ganska trist eftersom det är just när man är på resa som man vill fota. Jag har länge pratat om att köpa ny kamera, men Bukavu verkar inte riktigt vara rätt ställe för det. Vi har en pocketkamera med oss, så några bilder kan vi nog dela med oss av så snart bandbredden finns.
Veckans i-landsfiness: Perforeringar i toalettpappret
Veckans u-landsfiness: Myggnät