Nu har vi utan missöden hamnat i Ngaramtoni, Arusha, Tanzania. Sådana resor är mer angenäma för resenären, men förstås inte lika intressanta att berätta om. Efter dryga tre veckor på väg är vi glada att även sådana resor förekommer. Här på stationen, Daniels hem under tre års tid, har vi det gott. Vi har fått ett eget hus där vi får rumstera så mycket vi vill och det är välkommet. Ibland tror folk att vi är väldigt äventyrliga av oss, men det stämmer bara delvis. Åtminstone jag är hemskt hemmig av mig. Äventyren gör ju bara hemmet och lugnet ännu skönare.
Här har vi hunnit packa upp, men inte packa ner och bort, de grejer som Daniel lämnat kvar här i landet. Fyra bananlådor, en skrivarlåda, en stor blå tunna, en jättekorg och en kylbox. Det märktes på innehållet att han hade planer på att återvända ganska snart! Nu ska vi se om vi får med något (ett fiffigt strykjärn, en bollpump, några fina korgar, svärmors kokbok). Bland det som blir kvar är en tomte i lergods, en pysande volleyboll, ett otal grenkontakter, handdukshållare, ljusstakar och lakan. Det fantastiskt hur mycket grejer man samlar på sig, det vet alla som nyligen flyttat. Särskilt tydligt blir det när man inte har någonstans att göra av sakerna, som när man flyttar från ett land till ett annat. Ta det här med svenska böcker som sedan länge tappat färg och aktualitet. Bränner man dem? För här finns varken Sörab eller Skopan. Tänk om man ändå lyckades lägga band på sitt samlarjag ibland…
Men vi har det trevligt och tar det mestadels lugnt. Och så har vi äntligen varit på Khan’s restaurang! Detta mytomspunna matställe har jag hört om i åratal av folk som varit i Arusha. Den grillade kycklingen som där serveras har fått ett närmast magiskt skimmer kring sig i min föreställningsvärld. Och nu har även jag vigts in i kretsen av de utvalda – alla som suttit vid borden på båda sidor av Mosque Street och ätit grillad kyckling med indiska sallader, naanbröd och passionsfruktsjuice, ackompanjerade av två böneutropare, gatans ljud och myller och stjärnorna högt över Arusha. Annorlunda än jag tänkt mig, men mycket, mycket roligare!