Skymningen lägger sig över Dhaka. Klockan börjar närma sig sex. Som i många andra städer med för mycket avgaser och med många dammiga vägar är det en grå skymning som lägger sig snarare än en svart. På bakgården bredvid gästhuset där jag bor spelar några barn cricket med en plankbit som de förmodligen hittat på något av alla byggen som pågår i kvarteret.
Dhaka är ungefär som jag minns det från mitt besök här för två år sedan. Ganska smutsigt, en blandning av dofter, byggen överallt och så en hemsk trafik. På de större vägarna trängs cykeltaxi med mopedtaxi, bilar, lastbilar och bussar i ett tutande kaos. För att ge en bild på ungefär hur mycket det tutas kan jag säga att den längsta perioden utan tut som jag uppmätte häromdagen på väg till och från kyrkan var tolv sekunder. Och då tillbringade vi åtminstone en timme i trafiken totalt.
Det är ju alltid användbart att lära sig några ord på det lokala språket när man reser. Banglaordet för den här resan är ”hartal” vilket innebär generalstrejk ungefär. Just nu är det ett muslimskt oppositionsparti som utlyser hartal lite nu och då. Och just nu är det i protest mot att ett antal av deras ledare fängslats. Det allmänna problemet är att hartalförespråkarna ger sig ut på gatorna för att förhindra att strejkbryteri eller nåt. De mer hängivna (antar jag) gav sig ut redan idag (söndag) på eftermiddagen fastän det inte är hartal förrän imorgon. Resultatet var sju bussar i brand och 35 vandaliserade fordon och det är inte riktigt de nyheter man vill höra när man sitter på ett kontor och strax ska tillbringa en timme i trafiken för att ta sig tillbaka till gästhuset. Men vår resa genom Dhaka gick utan problem. På gatorna märktes dock en tydlig skillnad. Från att tidigare bara sett trafikpoliser som stått i korsningarna syntes nu ett ganska stort antal pickuper fyllda med kravallutrustade poliser.
Tillbaka på gästhuset. Ja gästhus är ju alltid något av ett äventyr. Inte i klass med att få bilen stucken i brand, utan mer ett äventyr som pendlar mellan förvåning, irritation och fascination. Jag bytte gästhus i morse. Det var absolut inget fel på det jag bott på hittills men eftersom det nu fanns ett ledigt rum så skulle jag dels slippa gå de tre kvarteren för att äta frukost och middag, dels skulle jag få tillgång till Internet. Som ni kanske gissar var det skäl nummer två som vägde betydligt tyngre än skäl nummer ett. Så tror ni Internetuppkopplingen fungerar? Nej, naturligtvis inte. Teknisk som jag är letar jag upp routern och konstaterar att den inte verkar ha någon som helst kontakt med omvärlden. Kocken säger att de på kontoret ska fixa det imorgon. Jag säger att det tror jag när jag ser det, fast det säger jag inte till kocken förstås.
Överlag är jag väldigt nöjd med gästhuset. Det finns vatten i kranen och en varmvattenberedare att slå på för att få det varmt. Det finns en AC att slå på när luften känns för varm och en fläkt i taket när det bara är lite varmt. Kallt vatten i kylskåpet i köket. El finns antingen från nätet eller från generator. Sängen räcker till på både på längd och bredd. Det är skapligt rent och snyggt och till och med både tavla och klocka på väggen. Och dessutom fick jag i och med gästhusbytet ett toalettpapper som man inte kan se igenom. Vad mer kan man önska sig?
Uppdatering måndag: De på kontoret fixade Internetuppkopplingen. Fantastiskt!