Visst är varje land och varje stad är unik! Men vore det inte för människors asiatiska utseende så känns det som att väldigt mycket av Dhaka lika gärna skulle kunna passa in i en storstad någonstans i Afrika eller i Sydamerika. Tutande trafikkaos på dåliga gator, palmer, bouganvilla och hibiskus, femstjärniga hotell blandade med småaffärer och bilverkstäder, myggor och näten för att skydda sig mot dem, färgglatt klädda kvinnor, ödlorna som kryper på väggarna i den romantiska lysrörsbelysningen och så den exotiska röda marmeladen.
Familjen röda marmelader finns i många underarter och är spridd över hela världen. Det som förenar dem alla är att de är röda (därav namnet) samt att de, i motsats till vad etiketten kanske säger, smakmässigt inte går att spåra till frukt eller bär. Orsaken till detta är helt enkelt att frukt- och bärmixen kommer långt ner på listan bland ingredienser, först på sjunde plats för exemplaret på bilden.
Det är på frukostbord på gästhus och enklare hotell som det är lättast att få syn på den röda marmeladen. Där verkar den generellt trivas allra bäst i närheten av vitt, intetsägande, rostat bröd.
Den röda marmeladen finns mig veterligen inte i Sverige, förmodligen just på grund av dess ovan beskrivna innehållsmässiga särdrag. Arten kan därför upplevas som exotisk för oss svenskar. Detta kan dock leda till en viss besvikelsen då man inser att släktet inte är ett dugg mer spännande än färgat socker.