Daniel Antonsson

Det är enligt min reselogg sjätte gången jag är på Cypern. Och jag är inte ens särskilt förtjust i ön. Kanske är det så att Cypern inte är tillräckligt långt bort för att små irritationsmoment som vattenbrist, bilar som fyller trottoarerna och att man inte får spola ner toalettpapper i toaletten, att framstå som exotiska. Kanske är det den allmänna svenska uppfattningen att Cypern är ett turistmål och jag är aldrig här av den anledningen. Kanske är det något helt annat.

Efter en intensiv jobbvecka i Larnaca kom i alla fall igår familjen Anderås med gäster och hämtade mig. Vi passerade världens enda delade huvudstad och tog oss till nordsidan av ön där vi besökte Saint Hilarion Castle. Borgen ligger uppe på en bergstopp och det var många trappsteg som skulle passeras innan vi tagit oss upp till 732 meters höjd och kunde njuta av utsikten.

Idag är det en ganska lugn dag i Limassol på sydkusten. Imorgon blir det möten här innan jobbet fortsätter i Larnaca veckan ut.

Gick ur sängen 4.15 i morse för att vara på Arlanda ungefär en timme senare. De ganska få timmarna med sömn gör att man mest går på rutin. Men genom tröttheten så uppfattar man ändå en del människor runt omkring. Människor som verkar glada över att vara där. Det påminner mig om att det fanns en tid då att flyga var spännande, roligt och speciellt. Nu är det bokstavligen bara en dag på jobbet.

Fast det är klart att det hänger på vad man åker till också. Att åka på två veckors semester väcker förhoppningsvis en annan förväntan än att åka någonstans två veckor som man vet kommer innebära jobb, jobb, jobb, även om man har ett jobb som man tycker om.

Men jag ska inte klaga. Jag fick lite kompensation för morgonens tidiga uppstigande då jag tillbringade ett par timmar i eftermiddag i shorts och t-shirt i solskenet på en segelbåt i Larnacas hamn. Båten saknar för närvarande motor så det var mest utstädning av olja som gällde. Vi får väl se om det blir någon mer tid i solen. Även om det inte är därför jag är här så vore det trevligt. Som nordbo i maj är man ju ganska svältfödd på den varan.

…and what have you done? Tjatiga John upprepar sin fråga nu igen men får mig att fundera på vad jag gjort. Jo, jag har besökt 7 länder (varav 3 "nya") och tagit ungefär 3000 fotografier med min kamera. Jag har läst 13 böcker (det lägsta sedan 2006) och har flugit 31 flygturer (nytt rekord).

Men livet är ju inte bara siffror. Nä, andra upplevelser under 2009 har också varit att bli attackerad av fåglar när man cyklar, att uppleva dimma av sand, att bränna sig på kallvattenkranen, att ha en toalett i garaget och att förlova sig. Och det är inget av detta som lockar att uppleva igen.

Mitt nyårslöfte? Att inte flyga tre gånger till Australien i år. Borde klara det…

Så har jag klarat av min första vecka som busspendlare i Australien. Förutom en del märkligheter, som att man bara använder dörren framme hos föraren oavsett hur många dörrar det finns och hur många som ska av, så fungerar det mesta som kollektivtrafik i sådana här länder brukar fungera. Men det är helt tydligt att det bara är udda figurer som åker buss. Så jag känner mig fullständigt hemma.

För i det här landet är det bilkultur som gäller. Alla som har möjlighet verkar undvika bussarna. Det innebär att passagerarna består av 14-åringar med skateboard, 84-åringar med rollatorer och 44-åringar med framskärmar (från/till bilen som antas vara på verkstad). Ja, jag har sett alla tre den här veckan.

Att man förutsätts åka bil gör att samhällena inte är anpassade till gångare och cyklister. Ofta finns det bara gång- och cykelbana på ena sidan av gatan och inte sällan slutar de som bilden här intill visar. Det är också lite oklart var man ska cykla, på gatan med bilarna eller på den smala trottoaren med gångarna. Min taktik är att hålla till där det för stunden är minst trafik.

Gatubelysning är ett annat område de inte riktigt har fått till. Svaga lampor och långt mellan dem är det, men fördelen är ju att man ser stjärnorna så mycket bättre.

Fast den största bristen i trafikhänseende, trots denna bilfokuserade kultur, är naturligtvis att det inte finns någon som helst tillgång på bilar från Ahlgrens!

Vad hette det här stället sa du?

Boende

Boende är ju en väsentlig del av livet och har ni sett bilder så har ni sett att det inte går någon större nöd på mig. Men min kära bostad lämnar ett par frågetecken hängande i luften.

Köket får betecknas som tämligen välutrustat med glashäll, flera märkliga jättegrytor, mixer, juicepress, vattenkokare… Men i kökslådan fanns när jag kom tre (3) matknivar. Gafflar finns säkert ett dussin och skedar ännu fler, men tre knivar. Eftersom dessa även fungerar som smörknivar och eftersom jag inte vill diska efter varje måltid har något fler införskaffats.

Osthyvel är ett svenskt fenomen har jag fått höra, så jag var lycklig när jag hittade något liknande verktyg i en låda. Ost inhandlades men då uppstod problem. "Osthyveln" hade armar som stack ut och tog i osten innan själva metallskäret gjorde det. Om man vände osten på sidan så den blev smalare, då gick det, så att man åtminstone fick centimeterbreda strimlor. Någonstans där började det gå upp för mig att det förmodligen inte alls är en osthyvel utan någon form av skalare. Har hittills inte sett en osthyvel att köpa så jag undrar lite vad folk gör med all ost som finns i butikerna.

Den sista frågan är hur de tänkte när de satte in en toalett i garaget. Då jag tillbringar mest tid nere är det väldigt praktiskt att inte behöva springa upp för att uträtta sina behov, men jag förstår fortfarande inte…

Arbete

Arbete är anledningen till att jag är här och det är förstås det som tar upp en stor del av min tid. Det vill säga när vi inte, som veckan som gått, har märkliga helgdagar. Då jobbar jag också, men hemifrån.

Jag har både delat kontor med ett antal andra och suttit i ganska öppna kontorslösningar, men de sista åtta åren har jag oftast haft ett relativt eget rum. Nu sitter för första gången i mitt liv i ett "riktigt" kontorslandskap och hittills har jag inte inte hittat något positivt.

Man störs av alla andra eftersom man sitter så nära varandra. Vid ett tillfälle räknade jag till att jag hörde sex olika konversationer. Att försöka koncentrera sig, tänka och programmera är en utmaning i den miljön. Tättslutande hörlurar är en bra uppfinning.

Man ser inte varann trots att man sitter så nära varandra. Man har en tunn vägg som gör att man bara ser toppen på huvudet av dem som finns runt omkring, om de är över medellängd, annars ser man mindre. Väggen hindrar naturligtvis inte att man kan prata med varandra ändå, vilket en del gör, men jag har konstaterat att jag klarar inte att diskutera genom en vägg.

I övrigt är arbetet roligt, intressant och utmanande. Det var åratal sedan jag var inblandad i ett seriöst utvecklingsprojekt. (Nej, jag klassar inte mina små programmeringshack på olika områden som seriösa utvecklingsprojekt.) Första veckan var lite skrämmande, att "jag kommer aldrig fatta det här". Men ett par veckor senare börjar bitarna falla på plats och lite grann är jag väl också en pusselbit som fallit på plats. Det är det här jag är utbildad för och det är den här typen av jobb som jag tycker är roligt, intressant och utmanande.

Avslutningsvis kan jag säga att heltid är överskattat. Just nu funkar det bra, eftersom jag är i en situation där jag inte har så mycket som tar min tid utanför arbetet. Sedan har jag förutom jobbet här, en del annat IBRA-jobb, vilket gör att det timantalet oftast inte stannar vid heltid. Men som sagt, just nu, en begränsad tid, långt från kärleken och vänner, funkar det. Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb av många olika anledningar, men det är inte hela livet.

Internet 

Internet är en bra uppfinning! Som får ännu större betydelse när avstånden blir större. Den rent tekniska skillnaden här mot i Sverige är marginell men visst tar det lite längre tid att ladda svenska webbsidor härifrån jämfört med australiensiska sidor. Avstånd märks även om man färdas med ljusets hastighet. Något som skiljer sig är att här kommer i stort sett alla internetabonnemang med en begränsning av hur mycket data man får överföra under en månad. Det innebär att om jag vill ladda ner förversionen av Windows 7 så har jag fyllt halva månadens kvot. Det har gjort mig medveten om hur lite jag funderar på vad jag laddar ner, men min uppskattning är att mina fyra gigabyte ska räcka för webbsidor, lite webb-radio/tv och Skype, men vi får väl se mot slutet av månaden.

Som vanligt när man befinner sig långt från Sverige så är Radiosporten räddningen. Satt uppe halva natten och fick höra Robin Söderling gå till final. Nu utlovar SVT att sända finalen imorgon. Återstår att se om den även sänds på nätet. Kommer hursomhelst bli ännu en sen natt. Tur att vi firar drottningens födelsedag på måndag.

Och Skype känns som ett ännu bättre program än vanligt. Oftast funkar det utan problem. Fördröjningen på ljudet är oftast marginellt större än i Sverige och även videokvalitén är hyfsad. Jag har investerat i en separat webbkamera så jag kan numera bjuda på bättre rörliga bilder om det finns någon intresserad. Upplands Väsby är ohotad etta på Skypetoppen, sedan kommer inget och sedan är det ganska jämnt i botten mellan Mjölby, Flemingsberg, Sandviken, Kristinehamn, Avesta, Limassol, Worthing, Gamboula, Sao Paulo, Bandung, Arusha och Addis Abeba. Så välkommen att slå dig in eller bättra på din placering.

Telefon

En intressant sak är att det både är billigare att skicka SMS och att ringa mobiltelefoner från Skype än vad det är att göra det lokalt i det här landet. Kanske är priserna högre när man använder kontantkort. Varje gång man ska ringa måste man nämligen lyssna till någon form av reklam/information innan samtalet kopplas fram, så kanske bestraffas man på fler sätt.

Jag har ju mitt svenska mobilnummer aktivt i min gamla telefon men förutom några SMS har jag bara två samtal från telefonförsäljare. (Nej, jag svarar inte.) Trodde säkert att det skulle vara någon som missat att jag är utomlands och som slår en signal. Det kanske kommer.