Okategoriserade

Fem år

1

Det skulle sprungit runt en femåring här hemma hos oss idag. Vi skulle haft ett jättekalas med ballonger och massor av presenter och tårta. Vi hade ett kalas, ett litet, med några presenter och en tårta. Men ingen femåring.

Jag skrev någon gång direkt efter att vi kommit hem från Karolinska, att vi är samma människor som innan. Kanske var det någon sorts desperat försök att få vara samma person som innan, att inte bli ännu mer övergivna än vi kände oss. Men ganska snabbt blev det uppenbart hur mycket de traumatiska veckorna och sedan den stora sorgen förändrat mig, förändrat oss. Allt gjorde ont. Det som förut var självklart var det inte längre. Jag har ifrågasatt allt. I fem år har jag processat liv och död. Vi har fått ännu en guldklimp och en guldklump, två fantastiska flickor som utöver sina alldeles egna särskildheter också lär oss om livet, om sorgen, och om allt vi en gång gått miste om. Alla förluster är olika, alla förluster har gemensamma drag. Att förlora ett barn är det som oftast tar längst tid att återhämta sig ifrån, även om ”återhämtning” är fel ord. Men efter fem år är inte sorgen lika vass, skärande, akut. Man lär sig att halta fram efter sin amputation. Värken är mer molande och sorgen har blivit mer en del av vem man är, snarare än något separat entitet att hela tiden relatera till.

Livet blir som det blir. Vissa saker kan vi styra, vissa saker tror vi att vi kan påverka, och så har vi allt detta som sker, vare sig vi vill eller inte. Och idag har vi haft ett kalas, inte den sorten som vi ville, men ett kalas lika väl. När Anni precis hade dött ljöd ”Himlen är oskyldigt blå” hos oss. Fem år senare lånar vi återigen Kenneth Gärdestads ord:

I den stora sorgens famn
Finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram
Ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar
Flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar
Till en tross
Mellan oss
Så vi når varandra

1

Tankarna denna dag är en blandning av det som var; otaliga slangar, höst och långa korridorer. Och av det som idag borde varit; en treåring, skratt och ballonger. Känslorna denna dag balanserar på en knivsegg.

Vi sätter blommor och lyktor vid graven. Och vi tänder säsongens första ljus.

Vi är tacksamma för er som minns och säger det. Som inser att tid inte kan ändra på det som hänt.

Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
men det kan va svårt att tro när man inte ser den.
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen,
men det hjälper sällan dom som har blitt våta.
(Anne Linnet/Björn Afzelius)

Två år

IMG_5341Idag skulle Anni fyllt två år. Två år. Idag planterade vi blomlökar vid graven. Vi får se om det som fanns på påsarna hittar upp framåt våren. Idag tog vi bort korset av vedträn som stått där 648 dagar. Väder och vind har till slut tagit ut sin rätt. Vi satte dit en ny lykta istället.

I vagnen intill låg Livia, som om två veckor blir ett halvår. På sex månader har allting ändrats, och ändå inte. Livet har sedan påsk ockuperat all tid och allt utrymme det kommit åt, men sorgen och döden finns fortfarande där hela tiden. Inte lika påtagligt, men det räcker fortfarande med ett par toner ur introt på vissa sånger för att tårarna ska komma. Musik verkar ha en särskild koppling till minnet, och in i vårt innersta.

Att den som länge sörjt en älskad livskamrat en morgon vaknar och känner en liten rännil av lycka över pelargonen på fönsterbrädan, innebär inte för ett ögonblick att man sörjt färdigt. Att man måste gå ut från den uppsluppna festen för att gråta en skvätt betyder inte att glädjen därinne var konstlad. Lycka och sorg delar bostad i bröstet. Hyreskontraktet är livslångt. (Tomas Sjödin, Reservkraft)

Vår älskade dotter

Anni Antonsson

* 9 oktober 2012
✝ 30 november 2012
Karolinska Sjukhuset

PIA och DANIEL
Släkt och vänner

Ett ögonblick fick vi
Ett barn, en kärlek
En sorg och en längtan

Begravningen äger rum 28/12 kl 11.00
i Hammarby kyrka, Upplands Väsby.
Efteråt inbjuds till minnesstund i
Väsby Pingstkyrka. Svar till FONUS,
08-7098501, sthlm@fonus.se, senast 21/12.
Tänk gärna på Stiftelsen för
Astrid Lindgrens Barnsjukhus 7520-0
eller Läkare utan gränser 900603-2.

Information

Idag har Anni klarat av sin första operation och enligt tre olika doktorer gick allt som det skulle och ductus är stängd. Nu hoppas vi att det gör livet lite lättare för Anni och att den positiva trenden fortsätter. Prinsessan är vaken igen och vägrar att sova. När man sovit så stor del av livet är det väl dags att vara vaken, verkar hon resonera.

Det är ju tidsskillnad mellan Australien och Sverige. Ja det är faktiskt tidsskillnad mellan Australien och Australien. Ja man har inte ens lyckats enas om man ska skilja på sommar- och vintertid inom Australien. Hursomhelst, åtta timmar är det till Sverige idag, nio imorgon.

När man pratar om tidszoner anges de oftast i differens till UTC. Vet ni vad UTC står för? Coordinated Universal Time på engelska, eller Temps Universel Coordonné på franska. Nej, det blir inte UTC hur mycket du än försöker. Eftersom de inte kunde enas om det skulle vara CUT eller TUC så blev det UTC. Tror du mig inte så läs på Wikipedia. Där kan man också läsa att UTC är samma som GMT (Greenwich Mean Time) om man inte är så noga med bråkdelar av sekunder.

Själv är jag inte det, och har dessutom kommit fram till att jag anser att tidszoner bör avskaffas tillsammans med dessa utomordentligt fåniga fasoner att två gånger om året ställa om alla klockor. Och om inte jag får igenom detta inom kort så kan jag ge dig ett tips på hur du ska komma ihåg åt vilket håll klockan ska ändras: På våren ställer du UT grillen och på hösten ställer du IN grillen. Jag har hört det tipset ges helt seriöst i svensk radio. 🙂

Någon grill har jag inte haft här, men däremot tv. Eftersom jag inte tittar särskilt mycket på tv i vanliga fall är det lite svårt att jämföra, men jag har i alla fall fem kanaler som mest visar reklam. Åtminstone känns det så. Det intressanta är hur många programserier som är identiska med dem som visas i Sverige. När jag flippat mellan mina fem kanaler har jag skymtat Vem vill bli miljonär, typ Äntligen hemma, typ Mitt hem och min trädgård, Idol, Bonde söker fru, matlagningsprogram, hemvideoprogram och reseprogram. Förutom detta har vi ytterligare en uppsjö av dokusåpor om bantning, om par, om matlagning och så den med nördar och blondiner. Den sistnämnda är det enda program som någonsin fått mig byta kanal för att innehållet är SÅ pinsamt att man inte står ut.

Utifrån populariteten här är mitt tips att nästa program som kommer till Sverige (om det inte redan gjort det) är Mästerkocken. Som Idol fast istället för att sjunga lagar deltagarna mat och coachas av toppkockar. En stor hit här.

Mitt favoritprogram, som jag tyvärr ofta missar, är Talkin’ ’bout your generation. Ett frågeprogram med en grymt rolig programledare.

Såhär på en lördagseftermiddag visas det racing med bilar, racing med motorcyklar och racing med hästar. Dessutom netball. Vilket får mig att tänka på att jag måste dela med mig lite om sporterna i det här landet. Nåja, det kommer kanske nästa vecka.

Nu ska jag ut och njuta av solen, ni vet den där stora ljusa saken som inte syns så ofta i Sverige.

  • It’s the end of the world as I know it.
  • Tillbaka till dåtiden.
  • Påtvingad smalare livsstil.
  • Känner ni frustrationen av Afrikansk uppkoppling?
  • Straffångarnas hämnd?
  • Man saknar inte bandbredden förrän varken kon eller båset laddas hem.
  • Fast i nätet.
  • Veckans I-landsproblem.

Idag har jag många förslag till rubriker men ganska lite att säga. Saken är den att jag tydligen nått gränsen för hur mycket data jag får ladda upp och ner på det Internetabonnemang jag har i min bostad. (Se Lägesrapport #2 för mer info.) Följden blir att hastigheten stryps till 64 kbps vilket bara är snäppet bättre än ett modem (ni vet den lilla dosan som gjorde skojiga ljud och blockerade telefonlinjen). Skypesamtal fungerar hyfsat, men glöm Jon Stewart, Sommarprogram och Spotify. Hur länge anakondan kommer ligga runt nätverkskabeln? Till månadens slut och inte en dag längre, hoppas jag, innerligt.